Livet är en vandring där vi bör ta ett steg i taget. Livet är en vandring där vi bör njuta av varje steg.
Vi har inte bråttom på vår vandring på jorden, fastän den är kort i universums historia. Ju mer vi skyndar, desto fortare går den, men vad hinner vi då uppleva på vägen? Och vart skyndar vi? Vad finns vid vandringens slut?
Om vi vill att vandringen ska kännas lång, behöver vi ha lite tråkigt på vägen. Då kan vi hämta andan, vila och reflektera över vad vi har upplevt så här långt. Vi kan hämta ny kraft och se vilka insikter vi tagit med oss. Vi kan ta hand om vår kropp, så att den håller hela vägen. Kanske har vi grus i skon som vi vill hälla ut – för att det ska skava mindre på vägen. Vandringen blir inte lika ansträngande om vi vilar en stund mellan stegen. Hämta andan efter en tuff strapats. Då kan vi njuta mer på den fortsatta vägen.
Men om vi fylls av glädje på vår vandring och vill göra några hoppla steg, så kanske det inte gör så mycket om vi kommer fortare fram för en stund. För visst är det härligt om vi kan glädjas på vägen.
Och om vi möter en medvandrare som vi vill hålla i handen på vägen, kan vi känna trygghet och kärlek på vår vandring. Vi kan ha intressanta samtal och gemensam humor – så att vi kan förgylla varandras vandring här på jorden. Vi kan sitta intill varandra en stund på en strand och se solen gå upp bakom bergen, eller vila under en ek tillsammans och lyssna till fåglarnas sång. Känna regnet mot kinden och morgondaggen på våra bara fötter, när vi vandrar i sommarens gröna gräs. Det finns så mycket vackert att uppleva under vår vandring på jorden.
Om vi är närvarande kan vi känna blommornas doft i den sena sommarnatten, höra vinden som får vågorna att slå. Se när fåglarna flyttar för vintern och kommer tillbaka nästa vår. Vi kan känna känslan av under att vandra en stund på jorden – och uppleva livets storslagenhet.
Så vi bör ta ett steg i taget och njuta av varje steg på vår vandring här på jorden.
