På den egna resan till läkning och inre frid är förlåtelse en viktig del. Ibland skaver det i relationen till den vi själva är och den vi har varit. Vi dömer eller skuldbelägger oss själva för det vi har eller inte har tänkt, känt, sagt, varit och eller gjort.
Ibland skaver det i relation till de som står eller har stått oss nära. Vi kanske är besvikna, ledsna eller arga för sådant de sagt och gjort eller inte sagt och gjort mot oss. När vi förlåter oss själva och andra, kan vi känna större ro i hjärtat.
Förlåt dig själv
För att förlåta dig själv kan du skriva brev. Du kan skriva flera olika brev till dig själv i olika faser eller åldrar. Tänk igenom och känn efter: vad dömer du dig själv för? Vad skuldbelägger du dig själv för? Vad kritiserar du dig själv för? Vad känner du skam för?
Är du redo att förlåta dig själv? Skriv då ett eller flera brev till dig själv och börja meningarna med: Jag förlåter mig själv för att…
Du kan också sluta dina ögon, föreställa dig själv i din inre bild och prata förlåtande till den tidigare versionen av dig själv – krama om och ge kärlek.
Förlåt andra
Genom ditt liv har du troligtvis haft och har flera relationer – till partners, vänner, familjemedlemmar, arbetskamrater eller bekanta. Du kanske har känt eller känner dig sviken, sårad, arg, besviken, ledsen för saker de sagt, inte sagt, gjort eller inte gjort. Ibland kan dessa känslor, erfarenheter och minnen skava, tynga eller påverka oss negativt. Det gynnar inte någon att gå och bära på negativa känslor. Känn och tänk efter – vem känner du att du är besviken på, sårad av eller arg på? Är du redo att förlåta? Skriv då brev till den eller de personerna och börja meningarna med: Jag förlåter dig för… Även här kan du göra visualiseringsövningen enligt ovan.
Be om förlåtelse
Känner du att du själv har sårat, gjort någon besviken, svikit, varit orättvis eller taskig mot någon? Har du haft höga förväntningar som gjort att den andra har känt sig otillräcklig? Har du dömt någon annan eller inte gett den en ärlig chans?
För att förlåta dig själv i relationen till den eller de personerna, kan du skriva brev och börja meningarna med: Förlåt mig för att jag…
När du har skrivit dina brev kan du läsa igenom dem och känna in dem – men du behöver inte ge dem till berörda personer. Det viktiga är att du själv kommer till förlåtelse och försoning med dig själv och det som har varit eller fortfarande är. Om du har svårt att förlåta – fråga dig själv: Hur gynnar det mig att bära denna sorg, ilska, besvikelse, skuld, skam eller negativa känsla jag bär på? Behöver du uttrycka dessa känslor först? Då kanske du vill uttrycka det till den personen, eller skriva även det i ett eller ett par brev.
Varma lyckönskningar och mycket kärlek, Helena